Pedagogiska observationer

Syftet med handboken är att beskriva de kunskaper och färdigheter i fråga om musikalisk medvetenhet och strukturell musikförståelse som den som planerar att bedriva yrkesstudier i musik bör utveckla. Studierna ger mer och blir mer intressanta och den studerande har lättare att orka med den intensiva studietakten om han eller hon har tillräckliga allmänmusikaliska grundkunskaper och är beredd att självständigt utveckla dem. Handboken är utformad med tanke på huvudämnena klassiska instrument, klassisk sång samt kyrkomusik.

Urvalsproven i Sibelius-Akademins olika huvudämnen innehåller prov av den sökandes allmänmusikaliska kunskaper, av praktiska skäl genom rätt begränsade arbetssätt. Den studerande kan bekanta sig med urvalskraven i urvalsguiden och genom gamla provuppgifter. Proven innehåller uppgifter av varierande svårighetsgrad och även några som avsiktligen är rätt krävande. Den här handboken kompletterar den information som ges i anvisningarna till urvalsproven och beskriver de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för studierna och det praktiska musikutövandet. Syftet är att genom exempel belysa de musikaliska situationer och kunskaper som presenteras i yrkesstudierna.

Genom uppgifterna styrs den studerande att själv utvärdera sina kunskaper och självständigt arbeta på sin utveckling. Enligt våra erfarenheter minns de studerande till exempel inte alltid så noga vilka musikteoretiska kurser de har gått och vad kurserna innehöll. Den studerande som riktar in sig på yrkesstudier bör vara beredd att ta alltmer medvetet ansvar för sitt eget lärande, i vilket ingår att förstå sina egna styrkor och utvecklingsmål. Man har stor nytta av en lägesbedömning om man har studerat de allmänmusikaliska ämnena som ung eller om man har haft en paus i studierna.

Observationer om kunskaperna i tonträffning och exempeluppgifterna

Gehörsuppfattningen utvecklas bäst genom ett brett musicerande. Trots att det är kunskaper och färdigheter i skriftlig form, t.ex. noter, som betonas i handboken stöds det stoff som presenteras av erfarenhet av ett brett musicerande. Ensemblesång, gehörsspel, improvisation och att komponera egen musik är extremt värdefullt för en blivande yrkesstuderande. Å andra sidan är det bra om den studerande har medvetna studietekniker till exempel när det gäller att skriva noter till den musik som han eller hon lyssnar på eller att sjunga efter noter (t.ex. utveckla känslan för grundtoner och skalsteg och en medveten arbetsordning för notskrivning och sångövning). I tonträffningsstudierna bör förmågan att öva och lösa problem betonas mer än prestationerna.

Mångsidig sångerfarenhet och ensemblesång är något som är oerhört nyttigt även för musiker. Den studerande bör även vänja sig vid att använda sång i sin instrumentalrepertoar. Det är bl.a. nyttigt att sjunga basstämmor. Det krävs att man vänjer sig vid att lägga in sångövningar i instrumentalrepertoaren och den studerande behöver bl.a. lära sig att ur instrumentaltexturen reducera de linjer som ska sjungas genom att byta oktavområde och utelämna mönster. Bl.a. på ChoralWiki finns ytterligare noter som lämpar sig för olika sångensembler.

Många studerande upplever att det är en utmaning att komma ihåg melodier. Om den studerande har vant sig vid att i första hand spela musik efter noter, kan det hända att gehörsinlärningen är något som har blivit eftersatt. Att lära in melodier på gehör kan då vara ett stöd för förmågan att notera melodier. Känslan för intervall kan utvecklas genom att sjunga skalor och intervallsprång som baseras på olika skalor. Det är också nyttigt att ta ut melodier på instrument eller skriva noter för melodier som den studerande redan kan på gehör. Lämplig övningsrepertoar är till exempel bekanta teman i den egna instrumentalrepertoaren.

Observationer om kunskaperna i musikteori och exempeluppgifterna

Under rubriken Musikteori har vi samlat kunskaper och förmågor som är kopplade till såväl de grundläggande begreppen inom notläsning och musikteori som musikanalys samt att skriva musik. Nedan presenteras mer detaljerade observationer om uppgifterna inom de olika delområdena. I yrkesstudierna förväntas den studerande ha de grundläggande färdigheter som behövs för att utforska en flerstämmig notbild och andra repertoarer än det egna huvudinstrumentets. Särskilt i fråga om harmoni växlar de praktiska utmaningarna i studierna beroende på instrument. Det viktigaste när det gäller till exempel stråkmusiker och blåsare är att den studerande inledningsvis uppfattar ackorden i den repertoar som han eller hon spelar och har hittat olika metoder och arbetssätt för att utforska och öva harmoniska företeelser. Förmågan att uppfatta ackord utifrån soloinstrumenttexturen har visat sig viktig för de som spelar flera instrument. För pianister medför repertoaren redan i början av yrkesstudierna krävande analytiska och uppfattningsmässiga utmaningar, och den studerande bör i god tid utveckla sin analytiska förmåga. I uppgifterna i ackordanalys ingår medvetet notbilder för olika instrument där den studerande kan prioritera de som är viktigast för honom eller henne.

Notläsning

De uppgifter där man ska benämna noter, intervall och ackord förutsätter repetition. De bör övas muntligt och man strävar efter att uppnå snabbhet och flyt. Man kan gärna öva dem i par och muntligen låta den andra svara på olika grundläggande frågor, till exempel att benämna noter, intervall och ackord.

I det praktiska musikutövandet stöds en flytande notläsning (t.ex. prima vista) av att man känner igen gestalter och figurer (t.ex. ackordföljder och för instrumentet idiomatiska texturer och gestalter). Att känna igen gestalter i bekanta musikstilar är i hög grad något funktionellt och icke-verbalt. Namnen på noter, intervall och ackord bidrar å sin sida till att analytiskt strukturera musiken och man bör även kunna dessa som ett rinnande vatten när man börjar yrkesstudierna.

Ibland har även avancerade studerande svårt att läsa t.ex. F-klaven. Då är det nyttigt att sjunga och spela baslinjer på klaviaturinstrument, t.ex. från körstycken eller den studerandes egen instrumentalrepertoar.

Fördomsfrihet och nyfikenhet är något som betonas i vår tids musikstudier. Notläsningen förvandlas snabbt till en forskningsresa där noternas innebörd måste upptäckas på nytt i varje verk, och även erfarna musiker blir tvungna och får tillfälle att lära sig något nytt. Noterna refererar alltid på olika sätt till den klingande upplevelsen i olika musikstilar.

Musikanalys

Med musikanalys avses här utforskande av musik genom att lyssna, läsa musik och själv musicera. Det är alltid möjligt att fritt utforska musik utan några särskilda förkunskaper. Den som söker till yrkesstudier i musik måste därutöver ha tillräckliga kunskaper i notläsning och behärska de grundläggande begrepp som används inom musikerkretsar. Till de flesta av uppgifterna i musikanalys finns det inget "rätt" svar, utan syftet är att utmana den studerande att utvärdera hur han eller hon med olika metoder och begrepp kan lära känna musiken och själv göra betydelsefulla iakttagelser. Den studerande bör vänja sig vid att utveckla sin förmåga att höra, lyssna på och gestalta musik samt diskutera sina iakttagelser och erfarenheter. Å andra sidan blir den studerande bekant med musiken när han eller hon analyserar det sätt som det talas om musiken i musikerkretsar. Att utforska och analysera musik är ett kontinuerligt arbete som aldrig blir "färdigt". Det går inte heller alltid att strukturera den studerandes egen upplevelse på ett sådant sätt att den enkelt går att uttrycka i noter eller etablerade musikteoretiska begrepp. Det är viktigt att bli medveten om och fundera över dessa omständigheter. Att fördjupa sin egen upplevelse och kännedomen om de begrepp och beskrivningssätt som används i musikerkretsar är bägge något som är värt att utveckla på lång sikt. En studerande som riktar in sig på yrkesstudier bör även ha sådana grundläggande färdigheter i notläsning och gestaltning av polyfon musik att han eller hon redan i viss utsträckning på egen hand kan sätta sig in i repertoarer och spela solo- och kammarmusikrepertoarer. Den studerande bör även vara van att söka information, noter och inspelningar och bedöma dem kritiskt.

Harmonilära

Med harmonilära förstås här att man genom att själv spela, skriva och analysera polyfon musik utforskar musiken. När man genom eget arbete skaffar sig kännedom om musikens struktur får man verktyg för att gestalta komponerad musik. Många uppgifter i harmonilära hänger på ett naturligt sätt samman med harmoniuppgifterna i tonträffning (bl.a. gestaltningen av stamtoner som presenteras på slutet). Då kunskaperna i harmoni kräver en mognadsprocess är det bra om den studerande när han eller hon påbörjar studierna åtminstone känner till några arbetssätt som han eller hon kan använda för att producera harmonier genom att spela eller skriva noter. När det gäller harmonilära finns det olika pedagogiska metoder där en del t.ex. går ut på att den studerande själv arrangerar och komponerar. I uppgifterna i den här handboken strävar vi särskilt efter att harmoniläran ska vara ett stöd för gestaltningen av den studerandes spel- och sångrepertoar. Det är rätt typiskt att många studerande följer nottexten minutiöst vid spelövningen. När musiken gestaltas strukturellt utvecklas andra sätt att arbeta där nottexten inte följs slaviskt utan där den studerande i stället strävar efter att uppfatta harmonierna och stämföringsförloppen bakom notbilden. Att tolka noter är en färdighet som utvecklas efter hand, men med dessa arbetssätt kommer den studerande igång.

Observationer om kunskaperna i musikhistoria och exempeluppgifterna

Inom konstfältet står musikerna i ett särskilt nära förhållande till historien. Med musikers historiekunskaper avses här förutom de rent akademiska även förmågan att skapa egna beröringspunkter till musikens historia och förhålla sig till traditionen i sitt eget utövande. För de musikaliska yrkesstudierna behöver man ett intresse och en förmåga att kontinuerligt utveckla sin egen kännedom om musik. När man söker till yrkesstudierna är man också beredd att ta mer och mer självständigt ansvar för att bredda och fördjupa sina kunskaper om musik.

Exempeluppgifterna i handboken utgår från de studerandes musikrepertoar och deras sätt att arbeta och frågor som kan öka deras kunskaper om musiken och musikens sätt att utforska historien. De mer krävande uppgifterna avspeglar tänkbara frågeställningar och forskningsmetoder. Det är alltså inte vår avsikt att de studerande redan ska ha de bakgrundskunskaper eller kunna den terminologi som nämns i uppgifterna. De centrala arbetssätt som varje studerande har tillgång till är att lyssna på musik, läsa och följa noter och partitur och söka bakgrundsinformation. Det är också bra om de studerande vänjer sig vid att ställa frågor och formulera problem som rör musikutövandet och att jämföra musikaliska tolkningar och musikhistoriska framställningar. Möjligheterna till utforskande och interaktiva studier genomförs bäst med stöd av en lärare och i grupp.

Bland Sibelius-Akademins webbaserade läromedel finns flera material som stöder inlärningen av musikhistoria. Som stöd för lärarens arbete finns också sidan Musikhistorisk pedagogik. Idéer för resonerande och interaktiva studier ges vidare i Suomen musiikkioppilaitosten liittos läromedel Musiikki? Johdatus musiikin filosofiaan ja estetiikkaan (Torvinen och Mantere 2007, elevens material och lärarhandledning).

Observationer i fråga om instrument

Blåsinstrument. För orkester- och ensemblespel krävs i praktiken en god känsla för harmoni. För en bra intonation förutsätts att musikern kan samordna sin stämma med den omgivande harmonin. Blåsare bör rikta in sig på tonträffningsförmågan och på olika sätt som känns naturliga i praktiken utveckla sin gehörsuppfattning. I början är det viktigare att spela och lyssna än att namnge saker.

I blåsarens yrkesuppgifter betonas muntlig tonträffningsförmåga (sång, rytmläsning, ackorduppfattning och intonation i spelsituationen). Om det känns svårt att skriva melodier och känna igen ackord, kan man öva sig på ett naturligt sätt genom att skriva och sätta ackord ur minnet (titta närmare på exempeluppgifterna i tonträffning).

Stråkmusiker bör rikta in sig på att läsa noter obehindrat i ett flertal olika klaver och vänja sig vid att läsa och följa olika noter och partitur (pianoavsnitt, vanliga kammarmusiksammansättningar). Man bör öva ackorduppfattningen både på gehör och genom att läsa olika notbilder. Även i verk för soloinstrument är det viktigt att uppfatta de förekommande harmonierna.

Sångarens instrument skapar inte intervall på samma sätt som de synliga instrumenten. Det är viktigt att den sångstuderande avsätter tillräckligt med tid för att utveckla de allmänmusikaliska kunskaperna och utvecklar sin tonträffnings- och notläsningsförmåga utifrån meningsfulla perceptionsenheter utan att fastna på enskilda noter. Man bör rikta in sig på rytmläsningsförmågan.

Baskunskaper i pianospel och ackompanjemang är i praktiken obligatoriska för sångare, och att skaffa sig dessa kunskaper i god tid underlättar yrkesstudierna i sång. Sångaren bör utforska de musikteoretiska företeelserna (bl.a. ackorden) på klaviaturen och även använda piano för att utforska sin sångrepertoar (t.ex. spela baslinjer, renodla harmonier och öva "insatser").

Pianisternas repertoar erbjuder stora utmaningar när det gäller analytiskt tänkande och harmoniuppfattning redan innan man påbörjar yrkesstudierna. Pianister bör även bekanta sig med de mer krävande harmoni- och analysuppgifterna i handboken. Pianisterna bör tillämpa sättet att arbeta med tonträffning på sin egen instrumentalrepertoar och klaviatur och bl.a.

  • ta ut melodier på gehör och harmonisera dem
  • transponera och teckna de ackordföljder som förkommer i repertoaren
  • sjunga baslinjerna och mellanstämmorna i instrumentrepertoaren
  • öva rytmfigurer genom att spela tvåhändigt

Observationerna gällande pianister passar även delvis för studerande i harmonik, gitarr, kantele och harpa. Den stora andelen ny musik i repertoaren för dessa instrument gör att det är särskilt viktigt att ha en fördomsfri och djärv notläsningsförmåga. Tonträffning i samband med instrumentstudierna kräver å sin sida ofta särskild uppmärksamhet. De studerande bör lära sig dra nytta av sången i samband med instrumentalrepertoaren, renodla sångstämmorna i styckena och öva polyfona avsnitt genom att spela den ena stämman och sjunga den andra.

// ]]>